Problem med ännu en pajjas
Att jobba i Alanya var inte som jag hade väntat mig. Inte heller hade jag väntat mig att jag skulle kunna föreställa mig hur det var.
Jag kom bra överens med alla utom två personer. Den ena var min närmaste chef som av någon anledning hade ett horn i sidan till mig.
En sak det berrode på var att hur han än försökte så kunde han inte sätta mig i skiten. Det var helt enkelt för lätta drinkar och jag var för snabb. Visst kunde han satt mig i skiten om han hade ställt mig ensam i baren, men det hade sett för dumt ut plus att han hade drabbats mer än mig. Det kunde vara stressigt emellanåt, men det var inget som jag inte var van vid. Dessutom älskar jag att ligga precis på gränsen av vad jag klarar av, jag får helt enkelt en kick utav det.
Att stå och hälla upp en 4 flasköl i glas på samma gång och samtidigt ta fyra personers beställningar med 4 olika saker på varje samtidigt som du tar betalt av en gäst samtidigt som jag håller koll på 10 personer i turordningen plus att det kommer nya. Helt episkt när man lyckas och jag brukar lyckas. Visst, har också dåliga dagar då allt går fel men dom är sällsynta. Att sen samtidigt lyckas underhålla gästerna och snacka med dom. Det brukar bli fet dricks efter en sådan session, plus att det bygger stammisar.
Så att sätta mig i skiten hade han svårt att lyckas med. Han gillade inte heller att jag festade så mycket, han sa att det var dålig reklam för deras nattklubb. Bullshit, jag festade lika mycket som alla andra och skötte mig definitivt bättre än dom flesta. Så han försökte ge mig dryckesförbud. Bad honom mer eller mindre att dra åt skogen. Nästa sak han gjorde var att han sa att vi hade kommit överens om en annan lön en den jag trodde att jag skulle få. Istället för 8000kr/mån som vi kommit överens om i Sverige så blev det 2000kr i Turkiet. Dessutom anklagade han mig för att jag hade ljugit om vilken lön jag skulle få till dom andra anställda. När han konfrontera mig med det så sa jag helt enkelt att detta var vad vi hade kommit överens om och var det 2000kr han nu menade så fick jag tänka på om jag skulle jobba kvar. Efter en hel del övervägande så bestämde jag mig för att stanna ett tag till, jag hade i vilket fall som helst kul, gratis hyra och gratis mat en gång om dagen så med dricksen och alla rabatter jag lyckats fixa överallt så var det inga större problem att överleva. Jag blev inte rik, det ska gudarna veta men det gick. Lärde mig dock att alltid skriva kontrakt 
Samt att jag lärde mig att det gick att tjäna pengar genom att visa turister var dom skulle köpa sitt guld respektive läder. Då fick man % av butikerna
Efter det satte han mig på dåliga skift rent dricksmässigt, nämligen 12-20, gjorde mig faktiskt inte så mycket. Det gjorde så att jag fick chans att snacka mycket mer med gästerna samtidigt som det gjorde att jag lärde känna den turkiska delen av personalen fantastiskt mycket bättre än vad jag fått tillfälle till annars. Jag började tom lära mig turkiska av en av servitörerna när vi hade det lungt.
När han märkte att det inte heller påvärkade mig så satte han mig i den sämsta baren inne på nattklubben på natten i tron om att det skulle få mig till att bryta samman. Ha, det slutade med att det blev en förbannat populär del av nattklubben.
Såhär i efterhand så har jag fått höra hur dom brukar göra, dom anställer en del svenskar i början av säsongen för att dom ska dra folk till nattklubben när det är mindre turister. Sen när högsäsongen kommer igång så gör dom sig av med svenskarna en efter en, helst den dyraste först och i slutet av säsongen är det inga svenskar som jobbar där längre förutom någon dum jäkel som finner sig i allt.
Den andra personen tar vi i nästa post.
No related posts.
Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.
Simon
on December 14th, 2009
aha, en svensk bartender! har velat fråga någon vettig person detta länge:
Känner du att bartenders sociala status är lite väl överstor i Sverige? Jag jobbade en sommar som bartender i en bar I Newcastle mellan två år på Newcastle Uni, och allt de ville ha var typ mitt namn och telefonnummer. Jämförde med barjobb i Sverige, där ska det vara bartenderskola, körkort och allt möjligt tjafs.
Dessutom, när jag var I Sverige senast försökte jag småprata med en bartender (om han visste varför Newcastle Brown Ale serverades I pints i hans bar när resten av Sveriges öl serveras i 40cl-glas), fick jag ett svar liknande hur en Wallenbergare skulle betett sig mot en jobbig Svensson. Känndes som jag blivit överklassdissad, men jag vetefan HUR?
Så kort sagt: Hur kan bartenders ses som gudar i Sverige, när de är i stort sett apor tränade att hälla öl här i England?!
S
admin
on December 14th, 2009
Hehe, tjena Simon. Intressant fråga. Själv har jag aldrig jobbat i England, dock på många andra ställen i världen (england har aldrig lockat med sitt klimat).
Ang. Sociala Status. Har själv aldrig varit med om att jag fått visa en massa tjafs, men det beror nog på min approach när jag “behövde” söka jobb i Sverige. Jag helt enkelt gick dit där jag ville jobba, prata med ägaren och fråga om dom möjligtvis hade en öppning. Om det verkade som dom hade det så bad jag att få provjobba en dag, helt gratis för dom men jag fick behålla dricksen. Om jag gjorde ett bra jobb och sålde bra så kunde vi kanske snacka om en anställning. Detta har fungerat på alla ställen som jag har gått till där jag inte haft någon naturlig ingång så som att jag kände någon som kände någon.
När jag har jobbat som restaurangchef så har jag aldrig brytt mig om betyg eller vad dom har för bakgrund utan jag har använt mig av precis samma approach som jag själv använde mig av när jag ville ha jobb. Visst, vi testar, du provjobbar idag (gärna samma dag dom kommer in för att se om dom är flexibla), du får behålla din dricks, funkar det så har du ett jobb. Detta ger mig en perfekt möjlighet att testa deras stresstålighet samtidigt.
Ang. snorkiga bartenders. Jag tror det där är en mognad, En mognad som jag själv också gick igenom, pga att jag hade flyt och fick jobba med bra människor så gick den nog snabbt.
Som ett exempel, när jag först gick bartenderskola så hade jag som filosofi att ville någon ha cola i sin whiskey så fick dom hälla upp det själv och liknande. Idag är det helt på gästens villkor, vill dom ha mjölk i sin whiskey så hade jag hällt i det.
Däremot så kan det ju också vara så att du fick ett “snorkigt” svar därför att bartendern saknade en rätt så viktigt social färdighet som jag tycker du behöver ha som bartender, dvs snacka med bönder på bönders vis. Missförstå mig rätt, tror inte att du är en bonde. Vad jag menar snarare är att snacka på rätt nivå. Detta är också något som kommer med tiden, vissa har bättre förutsättningar än andra men det krävs defenitivt rutin
Gudar tror jag bara dom själva ser sig som, dessutom är det väldigt få ställen i Sverige förutom i storstäderna där du kan livnära dig genom att bara stå som bartender. Själv anställer jag hellre en grym servitör och lär upp honom som bartender.
Apor att hälla öl, det enda som känns igen av det där är när jag provjobba på en bar i Melbourne, men det är en annan historia
Simon
on December 15th, 2009
haha, nice att få lite insyn iallafall, tackar
Nu på efterhand så funderar jag på om det kanske är Englands spritkultur som bara är lite osofistikerad och inte särskilt krävande att jobba med, då i 90% av barerna här består en “drink” av 50ml sprit blandat med så mycket mixer som får plats i glaset tillsammans med is.
Inte så stimulerande för bartendereliten kanske…?